När Sven blev min ven...

Idag när jag kom till jobbet satt Sven där och väntade på mig. hans ögon sa

"Ta Med mIg HEm, bLi MiN VeN"

Och vem kan stå emot när han ser sådär på en?
Fast jag sa att jag inte skulle direkt hem idag utan att jag skulle följa med till Linköping en sväng. Först åka buss ett tag och sen åka bil med min mamma.
Men Sven sa att han ÄLsKar roadtrips. Så jag sa ok. Men först ska jag jobba.

Så först kollade vi på leksaker som kommit in. Och Sven hittade ett dragspel och spelade. Och han tyckte han var bäst såklart (Han har gott självförtroende den där)

Sen sydde jag en barnjacka.
Sven hjälpte mig att välja tyg.

Och efter att ha klippt och fnulat och sytt så fick jag ihop det så här långt innan jag skulle gå hemSven tyckte att vi minsann gjort ett bra jobb (han hjälpte ju till SÅÅÅ mycket)

Sen bar det av till bussen. Sven tyckte att han visst fick plats i min väska. Och jo, hade den varit tom så kanske... Men jag hade ingen lust att bära allt som låg i den i fickorna så han fick åka påse istället. Sven hävdade iallafall bestämt att det var den bussen som det stod Mariannelund på. Jag tyckte det var bäst att kolla i en tidtabell först så vi hämtade en (jo vi hade tid) och det var bussen till Mariannelund vi skulle på. Han hade haft rätt för en gång skull! Fast här, när det var dags att kliva på bussen, började Sven tycka det var lite FÖR spännande med det där med buss så han gömde sig snällt i påsen utan att kika ut. Fast väl på bussen tyckte han det var så spännande att kika ut att han nästan höll på att ramla ut helt.

Sen var vi framme i Ankarsrum och Sven träffade min mamma. Det var också läskigt men spännande. Och ut ur påsen vågade han inte. Och eftersom han inte har en bilbarnstol att åka i (Olga har ju det) så sa han att det var mycket säkrare i en påse på golvet.

Men när vi hämtade Julia hade han blivit tillräckligt modig för att våga pröva att bälta fast sig i baksätet. Och det gick ju bra.

Så kom vi till Linköping och där blev det behov av en extra sittplats eftersom Kristoffer skulle hämtas där och det bara är fyra platser i bilen (egentligen sex, men de två bakersta står i päronens källare) Så Sven fick sitta i mitt knä. Där ville han att jag skulle knosa med hans mage. Så somnade han. Han sov resten av vägen hem.

När vi var hemma tyckte han bestämt att han skulle ha en sån där KoOl rÅsA NApP så det fick han.